Ibland finns inte de rätta orden.. Hur man än försöker finna dem så finns de inte.. I svåra stunder så tror jag att det är bättre att säga något än att bara vara tyst men allt blir att kännas så obetydligt och litet.. Om man påverkas så mycket trots att man ändå är en bra bit bort hur ska då de som är nära känna?? Det går ej att föreställa sig det. Paniken, ångesten, oron, sorgen, förhoppningarna, längtan och saknaden.. För än finns hoppet och det sker framsteg hela tiden men för de nära så hoppas jag att det som de väntar på sker snart.. Varje dag och natt är för dem en evighet av saknad.. Känner så för alla som står världens finaste Anton nära..
Krigaren Anton kommer att vinna!!
Det kommer säker gå bra
SvaraRaderaMen du MÅSTE försöka släppa det lite